Den 1.a Januari 2012, Idag börjar mitt liv som Young Rider och jag kommer aldrig någonsin kunna kalla mig själv för Ponnyryttare igen. Några av mitt livs ljuspunkter inträffade tillsammans med mina ponnyer på tävlingsbanan, men nu är det över. Aldrig igen kommer jag få känna Musse dansa fram på dressyrbanan och aldrig igen kommer jag få känna Sputniks enorma kapacitet bära oss över hinder som jag bara drömt om att klara. Allt detta är nu över, eftersom jag nu är inne på mitt 19.e levnadsår.

Jag vill dela med mig av mina bästa ponnyminnen, skriva ned dem så att de alltid finns kvar. Jag har gjort så mycket roligt med mina ponnyer och även fast jag är sorgsen nu eftersom allt är över så minns jag alla framgångar vi haft och allt roligt vi har gjort.

Jag vet knappt vart jag ska börja, ett av mina bästa ponnyminnen från unga år är såklart shettisgaloppen i Globen som jag och Fyffelin var med på. 2002 vann vi 3 av helgens 4 lopp! Jag kan fortfarande föreställa mig doften backstage av spån, hö och hästar. Det luktar inte som någon annanstans.

Min syster Zabine och Fyffelin i Globen.

Från B-ponnytiden är mitt käraste minne alla lagtävlingar och träningar som vi åkte på. Sedan har vi såklart alla roliga galopptävlingar som jag var med på med Rollex, för att inte tala om Galopplägren! Årets höjdpunkt på sommaren var det 5 dagar långa lägret på Strömsholm där vi tränade, lekte, lärde oss och hade underbart roligt!

Mina minnen med Sputnik & Musse är de färskaste eftersom jag de senaste fyra åren bara tävlat med dem. Musses förvandling och utveckling under den här tiden som gjorde att han tom kunde hoppa LA ett par gånger, och hur fanstastisk han har varit att tävla Dressyr och Fälttävlan med! Första gången jag startade fälttävlan på honom kom jag på på framhoppningen till terrängen att oj, vi hade ju aldrig tränat terräng förut! Men han hoppade banan felfritt ändå! Glömmer aldrig när vi tog DM-Guld i fälttävlan 2008 eller när vi vann i Årsta Runstens Fälttävlan och fick pris av ingen mindre än Musse Hasselvall, ni vet från stjärnornas hoppning i Globen?



Sedan har vi Sputnik, fantastiska Sputnik! Vi har gjort hur mycket som helst tillsammans, vi har lyckats vi har misslyckats och lärt oss hur mycket som helst på vägen! De 3 SM-Bronsen ligger mig varmt om hjärtat, sedan har vi alla Globenkval, meeting och stora tävlingar som vi tillsammans genomfört. Han är den bästa häst jag någonsin suttit på, han är helt enkelt för bra för att vara sann! Sista tävlingen tillsammans som var SM i Helsingborg, trots att det sket sig rätt rejält i 2.a omgången, så njöt jag varje sekund jag satt på honom. Inga sjukdomar, operationer eller nederlag kunde stoppa oss för vi var så jäkla bra!

Det känns så konstigt att säga att vi VAR, vi är inte längre... Vi var.
Jag sörjer det samtidigt som jag är så lycklig att jag fick uppleva allt det roliga.

Här delar jag med mig av några absoluta höjdpunkter:




 











Men nu är det inget mer än minnen... Farväl Ponnytiden och Hej Storhäst & Young Rider- Tiden!