Tog en tripp till gymmet med min kära vän Linnea. Vi började med en halvtimmes intervaller på crosstrainern, sedan 40 min varierad styrketräning och avslutade med en rask prommenad på löpbandet. Enligt shapelink har jag förbrännt drygt 600 kalorier bara idag! Jag kan minsann när jag vill! ;-)

Ikväll åker jag med Heidi till Björke gård och hopptränar för Linda Heed. Måste få ett slut på mitt eviga rattande och krånglande på hinder. Är inne i en jobbig period nu när ingenting känns som det ska. Btw så funkade det bättre att lägga en fårskinnspadd under sadeln när jag red igår så vi får se om det känns lika bra idag. Släpar med mig min systers pojkvän Andreas som moraliskt stöd och lasthjälp. Kanske ev trycker ned en kamera i näven på honom så kanske det dyker upp någon film här ikväll som jag inte skäms alldeles för mycket över.

Tränade Heidi för Linda Heed idag. Träningen var anordnad av TRK för att lagledarna skulle få chansen att se lite vad för ekipagematerial som finns inför kommande lagsäsong. Jag ska ju rida Div. 1 laget är det tänkt och första omgången är i Södertälje den 18/3. (Dagen efter fyller jag 19 år!)

Tillbaka till träningen. Hon var så himla fin i uppvärmningen som bestod av mycket tempoväxlingar och lite sidförande. Hon kan det där som rinnande vatten. Vi fick träna mycket på att rida hinder i följd och komma rätt på hinder, vilket verkligen är vad jag behöver! Linda hade byggt en lång kombination vilket innebar att det fanns bara ett sätt att rida in i den och det var att få ett läge frammåt så att man nådde ut. Vi klarade det riktigt bra! De första sprången blev det lite jag som lyfte henne lite i sprången men sedan när vi kom igång så var hon hur fin som helst! Jätte lätt att rida på distanserna och det funkade jätte bra att lägga henne på hinder, något som jag annars haft problem med. Hon var riktigt tänd och kändes glad och positiv. De här dagarna så älskar jag att rida henne, hon är så häftig!

Nu på kvällen fick jag även förklarat för mig av pappa att jag och Heidi, ioch med våran felfria grundomgång i 120 förra helgen, är kvalade 130! Vi har en till felfri grundomgång från förra året ochh pappa läste högt ur TR för mig och det är tydligen vad som krävs för att få starta 130. Känns hon såhär fin som hon gör just nu så blir det debut innan sommaren!

Har ni någon gång känt obehag när ni ridit mot ett hinder som enligt er är aningens för högt? Känslan av att något är för svårt? Att det inte finns en minimum chans att ni skulle klara av det. En av alla gånger jag känt så var när jag 2007 var och tittade på SM i Ponnyhoppning utomhus 2007.

Min vän Caroline Frisch red sin D-ponny Westside Padraig i omg 2 på en bana på 130 cm. Jag tittade på när hon hoppade fram och följde henne ända tills hon gick in på banan. Jag kommer aldrig våga hoppa en sådan bana, tänkte jag gång på gång. Jag var höjdrädd och tävlade LB på min dåvarande 6- åriga Sputnik. Jag tyckte att LB (90 cm) var min absoluta gräns.

När jag var yngre var elitryttare typ som hjältar i mina ögon. Man pratade inte med dem om de inte tilltalade dig och gick absolut inte ivägen för dem. Jag red en ungponny som just då verkade typ som vilken ponny som helst. Jag hängde kvar i LB ett bra tag innan jag vågade prova mig på LA. Innan jag visste ordet av var vi kvalade till Msv B. Jag grät innan jag skulle in och rida för jag tyckte det var så fruktansvärt högt. Jag tvivlade både på mig själv och min ponny. Sista tävlingen det året satte vi sista nollan i Msv B för att vara kvalade till Msv A. Jag hann knappt med i svängarna. Helt plötsligt hade vi debuterat Msv A och några tävlingar senare var vi kvalade till SM. Helt plötsligt hade vi 3 raka SM- Brons i bagaget... Helt plötsligt var jag en av elitryttarna.

Hur gick det till? Vart tog min rädsla vägen? Att ponnyn jag satt på innehöll en enorm kapacitet hade många insett innan jag själv gjorde det. När jag själv upptäckte det var 2009, när vi tagit första SM- Bronset när folk kom fram och gratulerade mig och undrade vad det var för fantastisk ponny jag satt på, då gick ljuset upp för mig att waow, vi kan ju faktiskt!

Känslan av att sätta ribban ett snäpp högre hela tiden än man egentligen ville var det som drev mig och det som fortfarande driver mig. Ett hål till, en aning bredare. Shit, jag klarade det ju faktiskt! Varje tävling blev längtan efter att sätta ribban liite högre hela tiden det som tog över. Helt plötsligt var det en tävling mot mig själv. Jag gjorde mer än jag egentligen vågade bara för att segerkänslan skulle infinna sig. Varje gång jag gjorde något jag egentligen inte vågade inföll segerkänslan. På två år drev den mig från LB till Msv A och SM. Någon gång hörde jag ordspråket; "Går det så går det, går det inte så har man iallafall försökt." Jag har tänkt så många gånger innan jag ska in på banan och hoppa en stor bana. Det har blivit mitt motto, inte bara i ridningen utan i allt jag gör. Att hoppa högt har inte så mycket med teknik att göra. Det har med viljestyrka med en sked jävlaranamma att göra. Det är jag som har vart en höjrädd stackare fått smaka på.

Sista rundorna med Sputnik var en behaglig och rolig upplevelse. Jag ska ta med mig de upplevelserna nu när jag rider på storhästarna. Återigen har tvivlet och den obehagliga känslan infunnit sig, men denna gång är jag beredd. Jag vet ju att det går över bara man låter rätt vilja styra det hela. Segerviljan och känslan att lyckas med något man tvivlat på är den bästa kicken och motivationen man kan få!


Den här bilden är från mitt allra första SM. Jag lovar att jag var väldigt skräckslagen när jag skulle in på banan.


Mitt andra SM, 2009. Här var jag inte heller speciellt kaxig.

Det här inlägget vill jag avsluta med att säga; Ge inte upp om du drömmer om elitnivå bara för att det står höga hinder i vägen. De är inte större än vad du gör dem.

Hopptränade Magnum idag för Linda Hagberg på Ingelsta.

Som vanligt så var Magnum helt suverän i markarbetet! Skulle kunna rida cavaletti i timmar med honom bara för att det är så roligt på just honom! Vi hoppade även en bana med 5 och en halva och en kombination med 2 galoppsprång. Magnum var duktig och fullföljde alla övningar. Han är väldigt lugn och taktmässig.

Nu när han är 6 år så börjar det bli dags för honom att börja ta i lite. Framöver jag jag lägga ner mycket styrketräning och kondition så sprången blir lite maffigare. Han hoppar mycket bättre med rygg nu än innan han skadade sig, så det är ju roligt, men för att kunna hoppa högre än 1 m så krävs det lite mer än att han är lugn och snäll. Men för dagen så fullföljde han sina uppgifter bra.


Fina Magnum <3

Idag fick Magnum se en bom för första gången sedan september då han skadade sig! Även första gången han skulle åka i den blåa lastbilen, nemas problemas. Fick han bara titta lite först så var allt stencoolt sedan. Upp i lastbilen som om han gjort det 1000 ggr förut. Duktiga häst!

Vi började med mycket markarbete vilket jag nästan glömt hur fantastiskt duktig han är på det! Han kommer alltid rätt och lyfter så fint på hovarna när vi jobbar cavaletti och små hinder. I slutet hoppade vi även en liten bana på ca. 80-90 cm och han var jätte duktig! En enda gånga tappade han balansen lite i anridningen på ett räcke som vi rev annars var han klockren! Den 11.e Februari ska han också få följa med till Katrineholm och hoppa 90 cm. 

Super Nöjd!

Från idag:
 




Jag tycker han ser ut lite som en ponny just nu. Hihi :)

Tränade med Heidi idag för Jannica! Fokuset just nu ligger på att ha henne rak och framme. Red träningen i Jannicas pessoasadel som jag får använda medans jag har henne där. Den är inte optimal att hoppa i men den ligger åtminstone bättre än min egna.

Idag var Heidi grym! Härligt framme, bjöd och visade på alla sätt att hon tyckte det var super kul! Har inte haft den här känslan på flera månader och trots att hindren inte var högre än 1 m så kändes det så härligt att det flöt på! Jag har haft så himla svårt att komma fram till hindren på senaste tiden men idag så var det nästan löjligt lätt. Allt blir så mycket lättare när hästen vill och tänker frammåt. Antagligen har hon vart så dämpad av att min sadel ligger så fruktansvärt illa så att hon inte har kunnat länga sig och heller inte bjuda på hindren. Fick nästan till en underbar svävning i en travökning, det kändes så toppen!

Imorgon ska dock problemet lösas för då kommer sadelutprovaren!


Hjärtat! <3

Jag har nu vart på Lövsund i 4 dagar och jag har redan lärt mig en hel del nytt. Jag passar på att suga i mig kunskap medans jag är där bland människor med erfarenhet, kunskap och ett intresse av att dela med sig av allt detta!

Igår longerade jag två hästar; Kotten och Heidi. Jannica låter mig prova på olika typer av hästar vilket är jätte nyttigt! När jag väl ska göra hästskötar examen så vet jag inte vilken häst jag kommer ha och då är det ju superbra att man har provat det mesta när det väl gäller. Att longera på "hästskötar"-vis är en aning jobbigt eftersom man blir bedömd och SKA göra på ett visst sätt. Det är mycket att tänka på och hålla reda på nu i början. Mitt stora problem är linan som av någon anledning alltid vill trassla ihop sig! Men övning ger färdighet!

Det var riktigt kul att få se Heidi från marken med inspänningar, satan i gatan vad snygg hon är! Det var intressant också att se hur hon bar sig och Jannica instruerade mig att studera henne och försöka få med mig tankar från longeringen som jag kunde ha till nytta sedan i ridningen. Jag upptäckte tydligt vilket som var hennes svåra varv och även hur hon arbetade i olika tempon. Åhh det var så roligt! Jag älskar att lära mig nya saker!

Idag när jag red henne gick det kanon! Nu när jag har tillgång till ridhus och speglar så försöker jag se och träna på min sits och inverkan. Jag har den dåliga ovanan att vinkla ner mina händer, jättefult och jag avskyr det när jag väl tänker på det. En annan sak är att jag ofta hamnar i framvikt speciellt när jag rider lätt i traven och att jag iockmed det hamnar för långt bak i sadeln. Såfort jag ändrade på det så släppte Heidi till och blev hur fin som helst! Det är inte hos henne felen sitter eftersom hon är så välutbildad utan det är jag som måste få mer ordning och styrka i min kropp. Första steget i att förbättra något är att upptäcka vad man kan förändra så att det blir bättre, andra steget är att faktiskt ta tag i problemet även om det kan vara jobbigt.

Jag funderar på om jag ska försöka linda fast mina handleder på något sätt så att jag inte kan vinkla nedåt.
Är det någon annan som haft problem med detta och som isåfall har något förslag på hur man kan träna bort det?

 
I framvikt och med händerna nedvinklade. Ska jobbas stenhårt på att få bort nu i vinter!

Idag är en historisk dag! Ramlade nämligen av Heidi för allra första gången. På repetionen inför höjdhoppningen idag blev hon så lycklig efter att att ha hoppat ett räcke på 140 cm så hon gjorde några seriebockar direkt i landningen, och jag som inte orkar sitta emot riktigt flög som en vante efter några bocksprång. Men det var kul att se henne så lycklig! Direkt när jag ramlat av så lugnade hon sig och kom fram till mig. Blicken var full av bus! "Kom igen nu matte, nu kör vi en omgång till!"- blicken ni vet? Dessutom var hon riktigt snygg att se på från marken. ;)

Har duschat henne nu på kvällen och min skinka som tog landningen blir bara stelare och stelare haha! Vi ska repetera en sväng på förmiddagen imorgon igen så förhoppningsvis är hon lite lugnare till själva showen.


Guldhästen! Är så glad att jag har henne! <3

Var alltså iväg till Lövsund igår med Heidi och tränade för Jane Johansson! Det var hos Jane jag fick möjligheten att prova Heidi då hon stod i träning där och då funkar det ju såklart kanon att träna för henne eftersom hon vet hur min fina dam funkar.

Det var enbart styrketräning på schemat och det var jätte kul. Märkte mycket på mig själv att jag har blivit mycket starkare och orkar sitta emot, kul! Det har alltid tagit fyra-fem galoppsprång innan jag själv är tillbaka i balans men nu är vi nere på 1-2 galoppsprång så jag har verkligen bättrat mig! :) Vi övade mycket serier och i början ville Heidi gärna dra iväg men jag försökte att inte ändra min ridning utan bara sitta emot och efter ett tag så började hon tänka själv och arbetade fint över hindren. Vi hoppade kanske ca. 80 cm bara men oj vad vi fick jobba både häst och ryttare. Vi börjar äntligen bli ett lite mer samspelt ekipage!