Tävling på Fredag!

På fredag är det dags att tävla för första gången den här sommaren. Ska till Västervik och hoppa 120 och 125.

 

Jag är fullkomligt livrädd och har en del ångest. Jag vill vara glad och längta efter att tävla, istället är jag rädd för ännu ett misslyckande och ytterligare en törn på min svaga självförtroende. Min häst är det inget fel på, hon är hur grym som helst men ändå kryper ångesten i mig. Känns som att jag glömt hur man gör, har inte tävlat på typ 2 månader.

 

En gång i tiden var jag 3.e bäst i Sverige på det här. Jag har TRE raka bronsmedaljer i hoppning på C-ponny, ändå känns det läskigt att lotsa runt en stor häst som är 30 cm högre i manken på samma höjder. Jag är ingen längre, jag är en fd ponnyryttare som inte kommer längre än såhär, käns det som. Dessa tankar ger mig ändå på något sätt lusten att utmana mig själv och testa ändå. Men rädslan för att misslyckas finns ändå kvar.

 

Jag tar med mig Zabine så får hon hoppa ifall jag inte vågar. Jag är en fegis. Tårarna rinner bara jag tänker på tävlingen, varför längtar jag inte som jag brukar?!

 

Hon är fantastisk, men det är inte jag... <3

Du är jätteduktig! Jag har sett upp till dig enda sedan jag var liten, glöm aldrig att du är grym!

Klart det blir en utmaning men endast mot dig själv, ridningen är inget problem ! Att misslyckas är att vinna över sig själv för då har man i alla fall antagit utmaningen istället för att fega ur!
Massor med kraftkramar till dig ......

Tror att alla får sådana här "infall" ibland. Har själv varit nära att lägga av med dansen bara för att det går så sjukt jäkla dåligt på tävlingarna. Man försöker intala sig att man tävlar för att det är roligt men när man ser alla som är bättre så blir man gråtfärdig och tappar all motivation. Men man får försöka hitta något som känns bra.