Jag läser på fler och fler bloggar diskussioner som handlar om hur synd är är om elit hästar, hur synd det är om hästar i fångenskap överhuvudtaget och djurplågeri hit och dit. Det verkar inte finnas någon tydligt gräns mellan bra hästhållning och djurplågeri längre.

De starkaste argumenten till varför det är synd om hästarna är för att de rids med skarpa bett, knappt få vara i hage, inte får gå med andra hästar. Och sedan detta ständiga tjat om B-ponny ryttare som sliter och drar i sina hästar och deras föräldrar som bara bryr sig om att vinna. Ingen rider perfekt och speciellt inte vid 10-13 års ålder. En människas hjärna är inte tillräckligt utvecklad vid den åldern som den är när man är ca. 40 och hoppar världscupen. Så varför jämföra dem unga tjejerna och killarna med äldre? Det går inte. Och att de får dyra ponnyer är väll inte ett dugg konstigt? Det är bra! Du kan inte komma till SM om du inte har en ponny som har kapacitet för att komma dit, och föräldrarna vill bara att deras barn ska lyckas och genomföra det hela och få starkare självförtroende inför framtiden. Och vem ska annars köpa de dyra ponnyerna? Dyra ponnyer på marknaden och större efterfrågan höjer priserna, dvs uppfödarna kan tjäna en penga på sitt arbete och ryttare som lagt ner hårt arbete på sin häst kan få mer betalt för dem om det finns dyra hästar på marknaden som den kan jämföras med.

Vilka är vi att ifrågasätta elitryttarna? De som lyckats? När vi själva inte heller har en fullt utvecklad hjärna vid våran ålder och kanske hoppar LB-LA som jag gör idag på storhäst. De har kommit till toppen av en anledning och vi är inte där än av en anledning. Vi är inte redo för det, än. Att prata nedlåtande om en  högre än sin egen nivå tycker inte jag är okej. Vi som aldrig varit där vet inte hur det känns. Vi har ingen aning om hur det är att träna på sådanna höjder och förbereda sig inför 160 start eller Grand Prix start i dressyr så varför ska vi yttra oss om det? Enligt mig handlar det enbart om avundsjuka för vem skulle inte vilja byta plats med en elitryttare? Alla strävar väll efter att bli så bra som möjligt även om vi har olika metoder och åsikter om hur vi ska komma dit. Samtidigt ska ridning vara kul! Och hur kul är det om man inte får följa sitt eget sätt, prova olika saker och lära sig av det på vägen? Det finns inget korrekt sätt att rida på. Det finns det som funkar och det som funkar mindre, men ingen vettig och normal människa strävar efter att med avsikt göra illa sin häst. 

Att det är synd om hästar som inte får gå i hage tycker jag också är ett argument som inte håller i längden. En häst är ingen människa, den kan inte känna exakt som vi även om de är fantastiska på många andra sätt och vis! Den vet inte om att det finns något bättre än det den fått lära sig och är van vid. Att plötsligt släppa ut en ovan häst kan medföra mycket stora risker. Hästen kan skada sig otroligt eftersom den inte vet hur den ska bete sig och kan då medföra att den blir stående på box i mycket långa perioder. Jag personligen är för mycket utevistelse, men jag kan acceptera att det finns andra metoder som ersätter utevistelse i form av ex. skrittmaskin, skrittband, mycket motion osv. Ingen låter sin häst stå inne mycket av ren illvilja. Att vara rädd om sin häst och försöka skydda den tycker jag är så långt ifrån djurplågeri som möjligt. Att strunta fullständigt i sin häst och inte bry sig om den mår dåligt är djurplågeri. Om elithästarna skulle må dåligt skulle de inte prestera som de gör.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst och vill gärna diskutera vad andra har för åsikter men jag tänkte avrunda här. Våra hästar mår igenomsnittligt bättre än någonsin. 

Vi hästmänniskor måste hålla ihop i den mediauppmärksamheten som ridsporten fått i Sverige iochmed Roffes jerringpris, vi knäppte resten av sportsverige på näsan och därför är det nu vi måste hålla ihop och kämpa för att ridsporten ska bli en likvärdig sport med fotboll och ishockey. Vår sport är redan unik eftersom alla går gemensamt under namnet "ryttare" vare sig vi är man eller kvinna. Vi måste stå enade inför den grupp som anser att vi är mindre värda även fast vi är en av de största sporterna i världen! Vi måste hålla ihop och inte starta ständiga inbördeskrig mot varandra bara för att vi har olika åsikter, sätt och metoder. Man kan alltid lära sig något nytt!

  
Vare sig vi rider dressyr, hoppning, fälttävlan eller helt enkelt bara rider för att det är kul, vi är alla lika.