Mår inte speciellt bra inuti just nu. Som många kanske sett på facebook tog det slut med pojkvännen igår. 13 och en halv månad höll det och det var mitt andra riktiga förhållande. Jag har genomgått det här en gång innan och vet att man överlever, men det gör ändå ont. 

Helt plötsligt har jag ingen att gå på studentbalen med och ingen att sova bredvid, men ändå är jag fri. Jag måste inte längre anpassa mitt liv efter någon annan och jag kan koncentrera mig enbart på mina sista veckor på skolan och på min jobbintervju på tisdag! Dessutom kan jag tävla och träna ostört.

Att avsäga sig en person som betytt så mycket så lång tid är verkligen jobbigt. Av egen erfarenhet vet jag att när man bestämt sig så måste man hålla fast vid det till varje pris för att undvika mer smärta. I början får man tänka på varför man lämnade personen och inte tänka på det som höll dig kvar. Jag låter som en expert på att göra slut, men det var vad mina vänner sa åt mig förra gången. 

Nu ska jag försöka att göra en massa kul och koncentrera mig på hästarna! Dessutom ska jag försöka ta upp kontakten med en gammal betydelsefull vänn.