Ligger i sängen men min snarkande pojkvän bredvid mig. Klockan är halv 5 i skrivande stund och jag har varit vaken i ungefär en timme och kan inte somna om. Hade en mysig grillkväll med familjen och några vänner igår och somnade sen vid tio för att jag frös sådant, och vaknade för en timme sen. Är ji egentligen inställd på att jobba natt.

Jag rider minimalt nu för tiden. Avskyr att rida när det är kallt och isigt hemma. Hoppar upp på någon ponny då och då när det behövs. De antal gångerna jag ridit senaste månaden går att räkna på en hand. Jag bannar mig själv för det för egentligen älskar jag att rida. Jag brinner även för att hjälpa mina syskon och jag VILL att dem ska lyckas så bra som möjligt.

Jag vill egentligen satsa och träna så hårt jag bara kan. Men jag har inte orken även om viljan är stark. Att arbeta tar mina bästa timmar på dygnet och stjäl energi.

Jag är så glad och tacksam att Carro har tagit sig an Heidi och bevisat vilken fantastisk häst hon är. Jag visste att hon var bra när jag köpte henne men inte att hon var så jädra kalasbra. Hon är egentligen FÖR bra för mig och det känns tydligt när jag rider henne. Jag får henne inte att gå så fint eller hoppa så bra som jag vet att hon kan. Kanske är det så att vi inte passar tillsammans.. Jag har inte gett det hela en ärlig chans. Jag har inte tränat regelbundet och när det gått dåligt så har jag bara lagt ner helt och hållet istället för att göra något åt problemen. Frågan är om jag ska satsa på henne och verkligen kämpa för att bli den ryttate som förtjänar henne eller om jag ska sälja henne till någon som redan är grymt duktig och kan förvalta och utveckla henne. Kanske istället köpa en häst som passar mig lite bättre.

Jag verkligen älskar min fina häst men att veta att jag inte är tillräckligt bra för henne, det gör verkligen ont i hjärtat.